Happy World Land!
Nov1
I fredags var det som sagt inte skola som vanligt, utan vi åkte gemensamt till nöjdesparken Fuji-Q Highland för att roa oss. På något sätt lyckades jag vakna utan möjlighet att somna om vid 04:15 (så går det om man går och lägger sig för tidigt!), så att hinna med bussen vid 8 var inget som helst problem.
Var inställd på att umgås med mina vanliga koreanska buddies under dagen – har i princip aldrig pratat med någon av kineserna i klassen eftersom de är väldigt tajta sinsemellan i sin lilla kinesmaffiafamilj. Döm om min förvåning när en av kineserna tycker att jag definitivt ska hänga med henne. Så blev det.
Både Fujiyama och Dodonpa var oväntat maxade.
Fujiyama var lite som Lisebergsbanan när man var 10 bast, fast mer av allt. Dodonpa däremot var en helt ny upplevelse. När vi blev ivägskjutna kändes det ungefär som Warp-speed ser ut att kännas på film, och plötsligt ångrade jag inte en sekund av det timlånga köandet.
På det hela sammantaget var det en bra dag.
Kändes dock nästan lite som för den stackars anden i filmen nedan (bara första tre minuterna är relevanta). Vi var bara i parken mellan 11 och 16 så på grund av köandet hann vi bara med tre attraktioner (hästarna inräknade), och var tvungna att stressa genom spökhuset.
Dessutom var det inte så mycket mer än åkattraktioner, inte som Tivoli i Köpenhamn dit man kan åka och bara strosa runt och mysa en heldag utan att åka något. Dock mycket trevligt, som sagt.
Efter att ha kommit hem vid 7-tiden på fredagskvällen och tagit en liten power-nap åkte jag in till Shibuya med amerikarna och Valle för att göra staden osäker. Det är dock en historia kantad med missöden som slutade med extremt trötta fötter först i morse vid 7-tiden. Den tar vi en annan gång.
”Koreaner är utomjordningar”, kinderäggskola och tentakler
Nov4
Klockan är 21.16 och jag kom just hem från en snabbis på lokala karaoken med två koreaner från klassen. Koreanerna har, till skillnad från kineserna, själ.
Däremot är jag övertygad om att koreaner är utomjordningar. Aliens.
För det första har vi deras skriftspråk som är misstänksamt likt crop circles: ㅏ오우파
För det andra är de helt annorlunda jämfört med de andra sydostasiaterna. Där japanerna är reserverade och kineserna är ignoranta är koreanerna extremt fysiska i mötet med människor. Alla västerlänningar jag träffat hittills har trott att en hög med koreaner stött på dem innan de lärde sig att det helt enkelt är så de rullar. Gäller lika mycket heterosexuella killar emellan som någonting annat.
Till slut har vi det uppenbara – Nordkoreas försök att ta över världen. Jag tror att när Korea splittrades var det helt enkelt en uppdelning mellan de som ville beblanda sig med människorna (Sydkorea) och de som istället valde att försöka lägga mänskligheten under sig Invader Zim style – Nordkorea.
Min japanske vän J berättade för övrigt att hans nordkoreanska släkting ibland, på uppmaning från nordkoreanska staten, bad om pengar och mat. Skickades gåvor beslagtogs merparten i tullen för att distribueras efter behag av riket. Det händer fortfarande idag!
Idag var det första riktiga provet, och trots att jag inte nailade allt kändes det bra. Har redan fått cred för att jag på något vis lyckats bli bättre än kineser i klassen på kanji (vilket är alla tecken i japanska språket utom de 92 som utgör hiragana och katakana. De är till största del inlånade från kinesiskan).
Och ni som väntade er en video ska inte bli besvikna heller:
Imorgon ska vi på klassresa till Japans Liseberg: Fuji-Q Highland.
Enda kruxet är att bussen går vid 8 och att jag inte varit uppe innan 9:30 på flera veckor. Ska bli intressant att se hur pigg man är.
Whopper – Steve Ballmer Edition
Okt4
Jag och min roomie Valdemar bestämde oss för att utmana Windows-7-burgaren:
Mängden kött man får i sig under hela julafton, men komprimerat till en timme.
Nu är det snart ett dygn sedan, och jag har fortfarande inte blivit sugen på att äta något ordentligt. Kände mig gravid många timmar efteråt.
Valdemar chickade ur som ni ser, men han fick en fin frukost i morse istället.
Windows 7 är släppt…
Okt1
…och det firas i Japan med det här:
Jag ska utmana ödet och försöka äta en sådan där i veckan. Kanske redan i morgon. Stay tuned.
Visum och Tokyo Game Show
Sep1
Så, nu har de äntligen bestämt sig för att jag ska få komma in i landet. Lagom såhär en dryg vecka innan jag flyger iväg.
Pro-tip: Vid kortare resor till Japan måste man ha hemresan bokad för att få komma in. Har man studentvisum är det inget krav på det, så om ni som jag ska dit och plugga och inte vet riktigt när ni ska hem – boka en enkelresa om ni kan så kan ni ta eventuella hemresor som det kommer!
In other news så har jag av en ren händelse tajmat inreseflyget till Japan sjukt bra.
Kommer att landa kvällen den 25 september och ska dagen efter flytta in i min nya lägenhet. Samma dag – den 26 – öppnar Tokyo Game Show dörrarna för allmänheten. För er som inte spenderat en betydande del av uppväxten med näsan i speltidningar kan jag tala om att det är där det händer. Finns det någonstans man ville som liten var det dit. Disneyland, Hollywood, E3 och världens sju underverk kom alla till korta mot TGS.
Såna här ungar har de på Tokyo Game Show
Och nu ska jag dit. Inträdet kostar runt en hundralapp. Ja, det lär bli trångt och svettigt så det förslår. Men det får det vara värt. Är det någon av er som läser det här som också ska dit får ni höra av er så ses vi där!
Att fixa boende i Tokyo
Aug8
Som ni kanske vet är det dyrt att bo i Japan nu.
Så här fint har yennen utvecklats mot svenska kronan på senaste:
Skymtar ett litet ljus i tunneln?
Hur som helst är det inte främst levnadsomkostnaderna i sig man behöver oroa sig för. Käkar man burgare ute eller på fancy restauranger kan man komma billigt undan. Det är boendet som är dyrt.
Vanligast för gaijins (japanska för ”utlänningar”. Ungefär som att säga ”negrer” på svenska, fast ingen kollar snett på en för att man säger det) är att bo på ett s.k. guest house. Närmast är att likna det vid ett vandrarhem man bor i på längre tid – oftast bokar man upp sig vecko- eller månadsvis. Störst i Tokyo är Sakura House. Priserna varierar mycket, men motsvarande 3.500 SEK i månaden för säng i sovsal och nära 5.000 för ett privat rum på 10-15 per kvadrat ses definitivt inte som dyrt. Då ingår delat kök och uppehållsrum med vad det nu är för folk som råkar bo där.
Skolan jag ska gå på har ett eget guest house som vi elever får hyra in oss på. Motsvarande 5.300 i månaden för ett singelrum på några kvadrat eller 4.000 för att dela ett lika stort rum. Och då tillkommer kostnader för gas, el och liknande.
Därför blev jag såklart extra glad när jag efter idogt webbsurfande hittade en lägenhet som t.o.m. ligger närmre skolan än vad deras egna boende gör!
En möblerad tvåa på 30 kvadrat för ringa 70.000 yen i månaden (räknar man in kostnader för gas, el, etc motsvarar det fortfarande under 6.000 SEK i månaden).
Win.
Fixar jag dessutom en rumspolare blir det extra najs.
-
- My crib-to-be
-
- Balkong och allt.
-
- Man kan alltid lita på IKEA Lack
-
- I Japan kan man inte kalla toaletten för ”badrummet”
Trots de höga hyrorna är det vanligt med olika typer av extrakostnader. ”Key money” eller reikin motsvarande 1-3 månadshyror är något man på många ställen förväntas ge till sin nye värd som ”tack” för att man får flytta in. Det är en ren ”inflyttningsavgift”. Förutom det ska man på i stort sett alla lägenheter och många guest houses lämna en handpenning (shikikin) på allt från en halv månadshyra och uppåt. Egentligen ska denna bara användas för att täcka för eventuella skador och onormalt slitage på lägenheten – resten får man tillbaka vid utflyttning – men många hyresvärdar myglar och gör allt för att behålla hela summan själva.
Förutom detta ska man dessutom ibland betala 1-2 månadshyror till den eventuella engelsktalande agenturen som parat ihop en med hyresvärden.
Det gäller att ha koll på kostnaderna, helt enkelt. Räknar man inte med det här kan flytten bli ganska mycket dyrare än man först tänkt sig.
En första glimt av byråkratin
Aug1
När jag först skulle söka till skolan jag nu ska studera på (Kanrin Japanese Language School) tyckte jag det kändes svårt att hänga med i hur visumprocessen ser ut för studentvisum i Japan. Så här är det:
- Du söker till skolan. Hos min skola var sista ansökningsdag i mitten av maj för oktoberterminen. I ansökningen till skolan behövs – förutom ifyllda formulär – personbevis, gymnasiebetyg samt foto på dig själv i åtta kopior. Alla papper ska vara i original med stämpel och underskrift, det är japsarna noga med. Papper från CSN som visar att du kan få studiemedel för dina studier är också bra.
Dessutom måste du ha en finansiell sponsor (i mitt fall min far) som går i god för att du kommer att klara dig ekonomiskt. Från sponsorn behövs kontoutdrag från banken, anställningsintyg från eventuell arbetsgivare, samt något som visar årlig inkomst.
Det kan kännas skumt att behöva ha en ”borgenär” även om man vet och kan visa att man kan klara av pengabiten själv, men Japan har traditionellt sett haft problem med studenter från framförallt Kina som ”försvinner” och jobbar svart efter bara några månaders studier när de väl fått visum. - Skolan söker hos Japanska staten om ett ”Certificate of Eligibility”. Det är därför de behöver alla papper, för att ansöka om ett certifikat som visar att du är pålitlig. Det här är skillnaden från många andra länder – du kan inte söka det här själv. För att få stanna i Japan mer än ett turistvisum medger behöver du någon i Japan som söker åt dig.
Skolan om du ska plugga, arbetsgivaren om du ska jobba, din äkta hälft om du ska få komma in på grund av att du gift dig med en Japan.
Den här processen tar ett tag.
Jag sökte som sagt i Maj, och bedömt ska certifikatet utfärdas i slutet av augusti. - Du åker till Japanska ambassaden med ditt certifikat och får ett visum.
- Du åker till Japan! Woho!
Just nu väntar jag som sagt på mitt Certificate of Eligibility. Den trevliga damen jag haft kontakt med på skolan hävdar att eftersom vi inte hört något är allt som det ska, så det borde gå vägen.
Ett annat alternativ är att plugga på turistvisum, om du inte ska stanna så länge. Ett turistvisum räcker i 90 dagar. När den tiden löper ut kan du åka på en kortare visit till t.ex. Japan, Sydkorea eller Kina för att sedan komma tillbaka till ytterligare 90 dagar. Vill du ha en kortare utlandsresa var tredje månad fungerar detta såklart fint.