Legogris Pig goes to Japan in order to meet other ninja Pigs

Hattarna på bussen rullas runt, runt, runt…

Det här är filmat från c:a 16:00 i söndags. Hur resten av utekvällen tedde sig och vad som skedde i Ni-chōme lämnar jag till er att fantisera om.

Som genom ett under lyckades jag ta mig hemåt med sista tåget, så gårdagens skola var inte alltför outhärdlig, mycket tack vare att jag dessutom börjar klockan 13.15 varje dag.

Skolan har börjat komma igång på riktigt nu. Idag fick vi två nya böcker och fyra läxor tills imorgon, så bara för att skolan börjar sent betyder inte det att det är slappt.

Igår tvingades jag göra det mest motvilliga valet på länge. Eftersom många av kineserna och koreanerna är ena hejjare på kanji (de där kluriga krumelurerna som man skriver med) kommer klassen på fredag delas upp i två: Samurai och Ninja. Det tog emot något djävulskt att inte få kalla sig ”Ninja” på skolan.

私は侍です;(((

Till sist har jag skaffat en rumskompis att dela hyran med. Han heter Valdemar och är en jäkel på att sova.

Fred!

Glamour Tokyo Edition

Känns som att jag blivit indragen i en dålig såpa nu. Ganska komiskt. Här är storyn:

Tim, en 20-årig amerikan som jag blivit polare med, har två bröder. Den av dem som jag inte träffat, William, råkade(?) för två månader sedan tafsa på krogen. Efter detta blev hon ihop med en kille som heter Kenji.

Igår när jag, Tim och några andra vänner var i Sangenjaya på en lokal festival (mycket trevligt för övrigt) stötte vi ihop med Kenji. Han var riktigt förbannad för det inträffade.

Lägg till att han dessutom är den hittills biffigaste japan jag träffat. Han verkade vara en sådan där grott-trolls-karaktär som när han väl börjat fundera på något inte hade utrymme i hjärnan för mer. Verkade som att han fastnat i en sådan loop under de senaste två månaderna. Nu hade han till slut dragit slutsatsen att det enda rätta var att döda William.

Tim ville av förklarliga skäl inte ge sin brors mobilnummer till Kenji, vilket gjorde Kenji mycket upprörd på Tim istället. Till slut tröttnade jag på tjafset och tyckte det verkade som en bra idé att ge killen mitt nummer, så kunde jag bara låta bli att svara och så skulle saker och ting lugna ner sig.

Vad jag inte var beredd på var att den här killen är ganska dedikerad. Efter att han hållit på att hamna i slagsmål med några främlingar (en liknande incident kanske kan förklara den bandagerade högerhanden) och styrt iväg sin flickvän och syster började ringandet.

Sedan dess har jag hittills fått strax över 30 samtal och 13 inspelningar på röstbrevlådan. Ska se om jag kan ladda upp dem här inom kort. Det mesta handlar om ond bråd död, blandat med att Kenji berättar att han ska gå till polisen (vad han nu skulle dit och göra). Kenji vet att Will inte kan japanska alls, så i ungefär var fjärde meddelande tar han sig i kragen och försöker få fram sitt budskap på engelska.

Ska se vad min mobiloperatör Softbank tar för att blocka ett nummer. Är det mer än några kronor kanske man ska investera i iBlacklist ändå.

On relationships

Här har ni två av de fyra svenskar jag har hängt med såhär långt.

I morgon är det så äntligen tillbaka till skolbänken. Klockan 10 ska jag vara där (03:00 för de flesta som läser det här). Är ganska spännande faktiskt.

LOST

Nu är jag framme. Mycket nya intryck att smälta. De smälts, som sig bör, med öl:

Dagens lost-in-translation (frukost-chokladen på hostellet jag stannade på i går natt när jag precis hade landat):

"Enjoy both good taste and good flavor at any time"

Och dagens lol-bild:

Den här killen ÄR smileyn ^-^ på sista bilden. Och jag ser allt lite o_o på bilden före.

Reklamen funkade – jag köpte ölen för mys i parken. Enligt Mathias är det en ”låtsas-öl”. Billigare än den vanliga Asahin och ingen skillnad i styrka. Fake men god.